Svensk ordbok 2009, webbversion
verb hävde el. hov, hävt, pres. häver
häv·er●ofta fast sammansättn., seupphäva 2
plötsligt och kraftigt stöta ut
rop e.d.
komm.han hävde upp ett skrik○äv. med avs. på talorgan(plötsligt) göra sig hörd med
hon hävde upp sin röst och protesteradehäva upp ngtsedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. häfia up ’börja tala’
Subst.:vbid1-189016upphävande,
vbid2-189016upphävning